Stridbar arbetarrörelse i Malmö

Förbundet Arbetarsolidaritet, Socialisterna Välfärdspartiet och ABF anordnade seminarium i Malmö i lördags: För en stridbar arbetarrörelse.

Några korta intryck från min sida:

– Jessika Grahm

Jessika snackade om städerskestrejken bland städare på företaget ASAB. Städarna fanns på en del olika orter, bland annat Kiruna och Malmberget. De städade bland annat gruvor som LKAB ägde, och gruvarbetarna var solidariska med städarna. Rejäl oro bland arbetsköparna skapades när huvudskyddsombudet beslutade att stänga en gruva, pga. hälso- och säkerhetskrav. Den bristande städningen till följd av städarnas strejk innebar att gruvarbetarna kunde visa sin solidaritet, vilket kostade LKAB mycket pengar.

En intressant aspekt av Jessikas tal var hur städarnas fack agerade. Redan från början agerade de starkt och resolut, från minsta företrädare på ”golvet” ändå upp till fackliga toppen, för att motarbeta städarna. En viktig lärdom från städerskestrejken är alltså att alltid bibehålla möjligheten till arbetarautonomi utanför fackets ramar. Alltså att inte förlita sig till fackliga organisationers nycker.

– Johannes Regell

Johannes redogjorde för SV:s historia och bakgrund i Västervik. Från början handlade det mycket om skolarbete bland radikala ungdomar. Man motsatte sig avgifter på skolmaten, och man engagerade sig mot ockupationen av Irak. Senare blev dock Electrolux en viktig fråga, då företaget beslutat att lägga ner fabriken i Västervik. Detta innebar att man förflyttade fokus från skolan och kriget till arbetarfrågan på Electrolux. Man fixade fabriksblad som delades ut utanför fabriksportarna, för att visa sitt stöd för arbetarna, och demonstrera sitt missnöje mot nedläggningen av arbetsplatsen. Johannes beskrev detta som avgörande för Socialisterna Välfärdspartiet: Grunden hade lagts till att tydligare fokusera på arbetsplatser och LO-yrken.

Föredragshållaren pekade på hur handfallna och vilsna de socialdemokratiska fackliga företrädarna är inom LO. Som ett exempel tog han upp en tidigare facklig organisatör inom GS som snarare än att skapa nya klubbar, fick folk att lämna facket. Den socialdemokratiska söndervittringen innebär, menade Johannes, att möjligheterna att arbeta inom LO har förenklats. Den bristande eller kassa aktiviteten idag, innebär på sätt och vis att ”fältet är öppet” för nyare och radikalare krafter att verka fackligt.

Min första tanke på detta föredrag var den intressanta förändringen. Och då speciellt hur en fråga som Irakkriget kan fungera som ”katalysator” för vidare och fördjupad samhällskritik. Precis som Vietnamkriget blev en början för många människor som senare blev allmänt antikapitalistiska och socialistiska, så kunde protesterna i Västervik samla ungdomar som utvecklades utifrån detta.

– Daniel Ankarloo

Daniel snackade om sin senaste bok, Välfärdsmyter. Genom att kolla på statistik framtagen av Finansdepartementet (bilaga till senaste budgetpropositionen), kunde han visa att snacket om att vi inte har råd med en åldrande befolkning eller välfärd är falsk. Pengar finns i överflöd, och kommer att finnas i framtiden också.

Han menade att välfärden, tillsammans med arbetsplatser och fackligt arbete, är en huvudarena för socialistiskt arbete idag. En absolut majoritet av svenskarna vill ha en schysst välfärd, och därför torde det vara ganska tacksamt att arbeta med en fråga många egentligen sympatiserar med. Men ett hinder för detta arbete är just den ständiga propagandan kring ”den oerhörda belastning” som en åldrande befolkning sägs innebära för välfärdens finansiering. Vilket ju också är en viktig anledning till att han skrev boken, just för att få vänsterfolk och radikala arbetare att lättare bemöta de tokiga argumenten från det politiska etablissemangets sida.

En intressant aspekt av föredraget var betoningen på att även förment ”vänster” har köpt fiendens argument. Alltså illusionen om att vi ”måste” snåla, spara eller arbeta längre i framtiden. Tyvärr visade Daniel att det finns folk från såväl Arena (kanske mindre förvånande) till Vänsterpartiet (kanske mer förvånande) som inte förmår att eller vill bryta sig ur den borgerliga förståelsen av välfärden.

– Tommy McKearney

Tommy snackade om den irländska fackföreningsrörelsen och den ekonomiska krisen. Förutom att föredraget var intressant, var det kul att någon hade tagit sig ända från Irland för att tala.

Det började med en ganska omfattande redogörelse för bakgrunden till krisen. bankerna hade, helt ansvarslöst, lånat ut gigantiska belopp till irländare för främst husköp. Dessutom flyttade den från USA etablerade IT-industrin från Irland till länder med lägre löner, bland annat Tjeckien. När ekonomin började krisa fick flera sektorer av överheten panik: I enat samförstånd skapade den officiella fackföreningsrörelsen, staten och kapitalistklassen ett nytt system för arbetsmarknaden, ett korporativistiskt system, ”the social contract”. Detta system innebar bland annat att i princip alla facklig aktivitet sopades undan till förmån för juridiskt samförstånd, ”tribunals”. Tribunalernas uppgift blev att jämka de olika intressena och kraven från arbetar- och kapitalisthåll. Resultaten blev ibland till förmån för arbetarkollektivets krav, ibland till förmån för kapitalisternas krav. Men alltid på bekostnad av den fackliga basaktiviteten.

Efter flera turer, som bland annat handlade om att en relativt radikal företrädare för ett av majoritetsfacken fick kicken, blev missnöjet så omfattande inom fackföreningsrörelsen att Tommy och många andra beslutade att knoppa av. Fackförbundet Independent Workers Union skapades med bas i Cork.

En form av kamp man idag experimenterar med är så kallad ”community unionism”. Föredragshållaren förklarade framväxten av denna kampmetod som en nödvändig avspegling av samhällets/ekonomins utveckling. Med allt fler mindre arbetsplaster och alltfler osäkra anställningar, blir behovet att få med sig folk även utanför arbetsplatsen viktigare. Därför försöker man engagera folk ute i irländska byar och samhällen för att t.ex. förmå arbetsköpare att inte sparka folk etc. Ett fall handlade om att en arbetare på en liten bilverkstad hotades av uppsägning, som följd av att en polis falskeligen påstått arbetaren rotat i handskfacket och därmed sett hemliga polisdokument.

För att förhindra uppsägningen snackade IWU med boende och bybor för att anordna en ”picket line”, en sorts blockad av verkstaden. Blotta hotet om detta var tillräckligt för att förmå arbetsköparen att dra tillbaka varslet om uppsägning.